Redan i slutet av 1600-talet började berättelsen om Blå Porten ta form. Då låg platsen intill en av de järngrindar som markerade entrén till kungens jaktpark på Djurgården. Här möttes människor från alla samhällsskikt, ynglingar och flickor, gamlingar och kungliga. Djurgården var inte bara en plats för jakt, utan ett nöjesfält i ordets ursprungliga mening. Sommartid promenerade man längs alléerna, spelade luta, njöt av balettföreställningar och sprakande fyrverkerier. Vintertid tog man sig fram i släde, djupt nerbäddad bland varma fällar.

När Djurgården under 1700-talet upphörde att fungera som kunglig jaktpark förändrades inte människors behov av att samlas. Tvärtom fortsatte stockholmarna att strömma hit och Blå Porten blev snabbt en självklar destination. Restaurangen lockade en välbärgad publik med riksdagsmän, grosshandlare och andra inflytelserika gäster. Det viskades till och med om att präster smugglades in via bakvägen, i folkmun skämtsamt kallad ”den teologiska vägen”.

Men historien har också sina mörkare kapitel. En aprilkväll 1869 slog olyckan till när bagarstugan fattade eld. Elden spred sig snabbt och Blå Porten brann ner till grunden. Namnet och platsen föll i glömska, åtminstone för en tid. Först 1916 väcktes Blå Porten till liv igen, denna gång lite längre in på ön. Intill den nybyggda Liljevalchs konsthall öppnade krögaren Agnar Meurling en sommarrestaurang med en tydligt italienskinspirerad trädgård. För att ge namnet sin rätt murades en marinblå port in som entré, en symbolisk handling som knöt samman dåtid och nutid.

Under 1900-talet fortsatte Blå Porten att utvecklas. När statliga Sarabolaget tog över driften 1938 blev restaurangen mer folklig och tillgänglig för fler. På 1960-talet skrevs ännu ett unikt kapitel i husets historia när sommarklubben ”Le discjockey” startade här, Stockholms allra första diskotek. Gästerna dansade till LP-skivor och Blå Porten blev återigen en plats där tiden stod i takt med samtidens puls.

Den Blå Porten många känner i dag formades dock i hög grad av krögaren Peter Schreck, som drev restaurangen mellan 1972 och 1996. Det var han som satte det koncept som fortfarande lever vidare: opretentiöst, varmt och med fokus på mat och gemenskap. Sedan 2012 är det familjen Sürer inom Boqueria Group som förvaltar och varsamt vidareutvecklar arvet.

I över ett sekel har en brokig och levande skara människor vallfärdat hit, unga konststudenter, skådespelare, kulturarbetare, barnfamiljer, turister och trogna stockholmare. Blå Porten är en självklar mötesplats, en trädgårdsoas intill Liljevalchs där tiden får gå lite långsammare. Här råder en stimmig men avslappnad atmosfär, inramad av välbevarad 1900-talsmiljö och ett sällsynt slags själ.

På menyn samsas klassisk svensk husmanskost med tydliga medelhavsinfluenser. Här hittar du rätter som lammfärsbiffar med rosmarinsky, färskpotatis och marinerade haricots verts, liksom inkokt lax med dillmajonnäs, marinerade morötter och fransk potatissallad, rätter som funnits med så länge många kan minnas. Därtill kommer det dignande fikabordet med bakverk som lockar både stora och små. Vintertid dukas dessutom ett älskat julbord upp, ofta inlett med glögg i trädgården.

Hundra år av kärlek och liv sätter sina spår. Därför genomgick Blå Porten en omfattande renovering med start 2018. Sommaren 2021 kunde gästerna äntligen återvända till den varsamt restaurerade trädgården och de vackra lokalerna. Som ett efterlängtat tillskott fick Blå Porten också en lillasyster: den helt vegetariska restaurangen Blå+, belägen i Liljevalchs nya tillbyggnad. Ett snäpp närmare konsten, ett snäpp närmare vattnet. Här adderas något nytt till Stockholms kulinariska scen, fräckt och fräscht, grönt och gott, härligt och hållbart.

I dag är Blå Porten ett klassiskt slutmål för helgpromenader, museibesök och utflykter på Kungliga Djurgården. Den L-formade byggnaden fungerar som en naturlig samlingspunkt för Djurgårdsflanörer och Liljevalchsbesökare. Själva trädgården är generös och luftig, perfekt för barn som vill ströva runt när springet i benen blir för stort.

Konceptet har stått stadigt genom åren. Först möts man av den långa buffén med bröd och bakverk, därefter disken där maten beställs. Enkelt, välbekant och tryggt, precis som det ska vara.

Blå Porten är inte bara en restaurang och kafé i anslutning till Liljevalchs konsthall vid Djurgårdsvägen. Det är ett stycke levande Stockholmshistoria. En plats där generationer har mötts över kaffe, lunch och samtal. Och oavsett årstid är det alltid rätt att slinka in för en fika, en lunch eller bara för känslan av att vara mitt i något som funnits, och fortsätter att finnas, av en anledning.

Blå Porten
Adress: Djurgårdsvägen 64, Stockholm
Hitta hit
Säsong: Öppet året runt
Öppettider: Måndag-söndag 11.00-19.00
Info: Tänk på att öppettider kan variera beroende på säsong, helgdagar och semester. Kontrollera alltid de aktuella tiderna innan ditt besök
Hemsida
Instagram
Facebook

Det här inlägget la jag upp den 16 januari 2026 på fikabloggen Robbans bästa. Du hittar det – och massor av andra härliga fikatips – under Besökta fik per landskap och i Fikakartan på min blogg.

✶✶✶

Om Robbans bästa
Jag heter Robert Kwok och det är jag som driver fikabloggen Robbans bästa. Sedan 2013 har jag delat med mig av min passion för fika, tipsat om kaféer och skrivit om allt som gör den svenska fikakulturen så speciell. Jag vill förtydliga att Robbans bästa är en blogg – inte en affär där du kan beställa tårtor, landgångar, bröd och bakverk.

Jag skriver även artiklar för både svensk och internationell media, samt för företagare som vill lyfta fram den svenska fikakulturen. Bloggen är helt oberoende och fri från betalda samarbeten, så här slipper du irriterande annonser som dyker upp överallt.

Tveka inte att höra av dig om du har något på hjärtat, antingen här på bloggen eller via e-post. Mer om Robbans bästa här.