Att det råder semmeltider har väl knappast undgått någon. Sociala medier är fullsmetade med semlor och för mig är det en gåta att folk inte tröttnat på bilder och filmklipp som har att göra med detta bakverk. För två veckor sedan frågade jag en kompis som är bagare om han kunde spela in ett kort klipp när han stod och spritsade semlor. Men han tyckte att det fanns så många som redan lagt upp sådana klipp och att intresset kanske svalnat. Några dagar senare var jag och besökte Enskedeparkens bageri och spelade då in ett klipp när ägaren Jarl Tungelstedt spritsade semlor som jag sedan la upp på mitt Instagramkonto. Klippet har till dags datum visats 26 768 gånger! Sensmoralen av det är att folk inte tröttnat på att stirra på semlor som visas på sociala medier.
Det här med att äta semlor brukar vara ett kapitel för sig och här i Stockholm tycker jag de flesta verkar äta som man brukar dvs med händerna. Jag brukar ta av locket och skopa upp grädden innan jag går loss på resterande härligheter. Jag har faktiskt aldrig sett någon äta semla med kniv och gaffel! Finns det verkligen folk som gör det? Och om så, varför då?
Hetvägg är ett gammalt sätt att servera semla på och det är nog inte så vanligt förekommande idag. Förr i tiden tiden gick semlan under namnet ”fastlagsbulle” och ”fettisdagsbulle” Vilket berodde på att den traditionellt åts på fastlagsmåndagen (i Sydsverige) eller på fettisdagen (i Mellansverige). Fastlagsmåndagen var fridag för pigor, drängar och hantverkare. Det var sista dagen på ett tag där man fick dansa och roa sig före fastetiden och fastlagsbullen blev ett viktigt inslag i exempelvis den skånska allmogekulturen. I vissa bygder förväntades pojkar uppvakta flickor med fastlagsbullar varefter flickorna svarade med att ge påskägg.
Ursprunget med att hälla varm mjölk i en djup tallrik med semlan mitt i har sitt ursprung från 1700-talet och på den tiden kokade man bullarna före servering. Det var först på 1800-talet som man slutade med att koka bullarna men det var fortfarande populärt att hälla socker och kanel ovanpå semlan. I slutet av seklet började man lägga mandelmassa och vispgrädde i det urgröpta bullinnandömet. Gissningsvis hade inte alla tillgång till socker på den tiden då det ansågs vara en dyrbar och exklusiv vara som enbart de välbärgade hade råd med.
Att dränka en semla i varm mjölk finns inte ens i min repertoar men det finns säkert någon där ute som bara älskar att äta semlan på det sättet! Här är ett klipp som spelades in med folkvettsexperten Magdalena Ribbing för ett år sedan om hur man äter semla med stil och finess. Spana in klippet här.
Skriv ett svar