Jag har druckit kaffe sedan 2003 och det var min fru Annie som lärde mig att uppskatta det svarta guldet. Efter att ha bott 20 år på Sicilien hade hon skaffat sig italienska kaffevanor och dagen startades alltid med en cappuccino. 2003 var det få fik i Stockholm som kunde göra en riktig cappuccino. Vi testade runt och den ena stället var värre än det andra men genom åren blev fiken vassare på att skapa god cappuccino.

Idag gör de flesta baristor bra cappuccino, latte och cordado och nivån har höjts avsevärt sedan 2003. För min egen del dricker jag sedan ett par år tillbaka specialkaffe med välbalanserade, välkomponerade och bra rostade bönor. Jag testar mig fram hej vilt bland olika smaker och det är mestadels brygg som gäller för mig även om jag ibland tar en Nespresso i farten.

Idag är det många fik som har schysst bryggkaffe (läs gärna min kaffeguide för STH här och kafferosterier i Sverige här) och jag gillar att en hel del fik lyfter fram de små lokala rosterierna. Utöver de stora och välkända kafferosterierna (Löfbergs, Arvid Nordquist Zoégas och Gevalia) finns idag många mikrorosterier runt om i landet som rostar i mindre skala.

Trenden med mikrorosterier går hand i hand med att allt fler konsumenter efterfrågar närproducerade livsmedel och liknande utveckling syns bland bryggerier, musterier och mejerier. Jag köper gärna lokalt för att supportera de småskaliga aktörerna – gör det du med. 

✶✶✶

Om Robbans bästa
Fikabloggen Robbans bästa drivs av mig Robert Kwok. Jag startade upp bloggen 2013 och skriver om den svenska fikakulturen och allt däromkring. Bloggen är helt oberoende, inga betalda samarbeten och jag skriver med ett lättare språk för att alla ska känna sig inkluderade. Jag skriver även artiklar till svensk och internationell media och till övriga företagare som vill lyfta fram den svenska fikakulturen.

Hör gärna av dig om du har något på hjärtat antingen här på bloggen eller via e-post. Mer om Robbans bästa här.