Sommaren lider sakta mot sitt slut och därmed börjar de säsongsöppna glass- och gelatoproducenterna att förbereda sig för en lång och välbehövlig vinterdvala. Nu är det i och för sig så att vi svenskar konsumerar glass året runt men ju kallare det blir, desto mindre försäljning.

Jag förutspådde redan 2017 i min trendspaning att gelato skulle öka lavinartat i landet och att allt fler bagerier/konditorier skulle starta produktion av glass/gelato. Jag siade rätt, även om det dröjde några år ytterligare innan det tog fart ordentligt.

Många kaféer har glass från någon extern aktör men allt fler börjar producera själva, vilket jag tycker är superbra. I regel blir det oftast godare med egen produktion, i alla fall upplevs det så, men framförallt används bättre ingredienser utan en massa tillsatser jämfört med industriell produktion.

Jag har tidigare skrivit om fusket med gelato i Italien men även här i Sverige finns det saker och ting att påpeka om. Vi tror många gånger att vi är ”bäst i klassen” men så lyfter man på luppen och finner obehagliga sanningar. Ann Fernholm är en vetenskapsjournalist som gett ut ett flertal böcker och som med jämna mellanrum brukar lyfta fram livsmedelsprodukter som borde stå vid skampålen och skämmas.

I början av sommaren lyfte hon fram GB:s Big Pack tresmak som ett riktigt skräckexempel. Med rubriken
”Är det möjligt att göra en av Sveriges sämsta glassar ännu sämre? Svaret är ja”, så riktar hon strålkastarljuset mot ännu en produkt fullsmetad med onödigt och oförklarligt innehåll. Läs hennes blogginlägg här.

Även Äkta Vara som är en ideell konsumentförening, vars uppgift är att granska och driva frågor om ärligare mat och bättre matkvalitet, brukar informera om glass, vilket de även gjort om ”hantverksmässig” skopglass. Läs inlägget här.

Att vara konsument är inte helt okomplicerat då vi ständigt matas med information från alla håll och kanter. Livsmedelsaktörernas marknadsavdelningar är duktiga på att sminka över sanningar och istället lyfta fram glättiga budskap med tillhörande tjusigt, stylade foton. Och det värsta av allt är att vi konsumenter går på det! På Livsmedelsverket läser jag följande om ”Information, märkning och påståenden; Märkningen får inte vilseleda”. Det är väl ändå en sanning med modifikation?

Sedan har vi det här med innehållsdeklarationerna som många gånger kan upplevas som totalt omöjliga att förstå som konsument – i alla fall upplever jag det så. Och när det blir för mycket information så tenderar vi människor att stänga av informationsflödet och stoppa huvudet i sanden. Så länge jag inte vet, så har ingen större skada skett, kanske vi tänker lite till mans och fortsätter sleva i oss glass vars innehållsförteckning aldrig verkar ta slut!

Aromer är ämnen som sätts till livsmedel i mycket låga halter för att ge eller förändra livsmedlens smak och doft. Till aromerna räknas inte sådana ämnen som enbart har söt, salt eller sur smak. De naturliga aromerna utvinns från livsmedel eller råmaterial till livsmedel och framställs via metoder som exempelvis jäsning, urlakning eller rostning. Och de syntetiska tillverkas genom en kemisk process. Om det ska få heta, till exempel, naturlig jordgubbsarom måste den innehålla extrakt från den riktiga varan. Står det ”med smak av” vanilj eller jordgubbe är det garanterat konstgjort. Aromer används av flera skäl. De konstgjorda är billigare och industrin kan leverera livsmedel som smakar och luktar likadant året om, år efter år, oberoende av årstid.

Grundregeln är enkel, ju kortare innehållsdeklaration, desto bättre. Och det gäller inte enbart för glass/gelato utan för de allra flesta livsmedel. Exempelvis använder sig välkända Gelato Scarfó i Stockholm av enbart mjölk, grädde, ägg och frukt och de tillsätter varken konserveringsmedel eller färgämnen i sin gelato. Deras choklad smakar choklad, hallon smakar hallon och pistagenötterna smakar, ja, du fattar poängen. Äkta produkter, rena smaker och inga syntetiska och artificiella smaker, precis som det skall vara. Jag vet att väldigt många småskaliga glass/gelaterier runt om i landet använder sig av schyssta ingredienser utan en massa hokus-pokus.

Men är det inte dyrt med glass? En Big Pack Tresmak som Ann Fernholm skriver om på sin blogg går loss på runt 30-34 kr för 2 liter. Billigt och bra, eller hur? Men visst, vill du betala för en produkt som mestadels innehåller vatten, socker och ett osäkert E-nummer så är det bara att inhandla aktuell glass.

My Feldt som driver fyra stycken företag brukar skriva många kloka saker på sina sociala medier och jag minns ett inlägg som hon postade för några år sedan gällandes hennes hallonsylt. Inlägget enligt följande; ”Jag blir alltid lika eldig inombords när jag måste försvara priser som jämförs med de stora matvarubutikernas sortiment. När någon med dålig attityd slänger ur sig på ett gnälligt sätt att något hos oss är dyrt. På bilden ser ni vår nykokta hallonsylt. Hallonen är först plockade för hand en bit från oss av två entusiastiska människor, preciiiiis när de är mogna av den varma sommarsolen, inga mögliga eller dåliga hallon kommer med. Sedan står de och väger hallonen i påsar, 1 kg i varje och fryser in. Påsarna får vi när vi behöver, vi lägger dem i kastrull, blandar upp med gott ekologiskt oraffinerat råsocker, kokar varsamt, går och skummar av med sked och tar hand om den tills vi har en konsistens vi gillar, då pressar vi upp ekologiska citroner och smakar upp med. Under tiden har vi diskat och steriliserat burkar och lock i ugnen, kanske har vi bränt handleden lite i stenugnen och fått ett snyggt brännmärke. Sedan tappar vi upp sylten i burkarna med en kanna, stänger locken och låter vakuum bildas. Torkar av burken med en fuktig trasa och sätter på ett klistermärke. Råvarorna i burken landar på en kostnad av 48 kr. Då är ingen arbetskraft eller emballage inräknad. Burken med hallonsylt kostar 69 kr hos oss och då måste den fina lilla burken ändå dagligen bli jämförd med en burk från typ Ica med 2 % bärinnehåll (om man har tur) vatten, förtjockningsmedel, surhetsreglerande medel och en massa annat tjafs för 20 spänn! Jag vill bara lägga mig på golvet och skrika, VARJE GÅNG!! Kan vi inte bara lova varandra att visa fina råvaror och dem som tar hand om dem på ett fint sätt lite respekt?”.

Fler inlägg från My där hon tar upp dyrt vs kvalité, äkta vs fake finner du här (bara å scrolla nedåt på hennes Facebook-sida så finner du flera olika inlägg hon postat genom åren som behandlar ämnet.

Sedan 50-talet har flera empiriska studier bevisat att det finns positiva samband mellan pris och kvalitet på flera konsumentvarumarknader i olika länder. Även om korrelationen mellan pris och kvalitet vanligtvis är relativt låg, använder konsumenterna ändå priset som en tumregel för att bedöma kvaliteten. Samtidigt är uppfattningen om vad som är kvalité tudelad.

Frågan är också hur mycket vi konsumenter är beredda att betala för en produkt med hög kvalité? I synnerhet nu när vi går mot en annalkande lågkonjunktur och där priserna på mat väntas landa på en 15 procentig ökning i år jämfört med föregående år. Det blir en plånboksfråga i slutändan!

I juni kom en alarmerande undersökning från Livsmedelsverket där rådande turbulens med ökande priser på matvaror riskerar att skapa klyftor. Nyttiga varor som frukt, bär och grönsaker köps i allt mindre grad när priserna stegras. Priserna på grönsaker har hittills stigit med 29,8 procent och frukt med 17,2 procent jämfört med motsvarande månad föregående år (juni månads siffror varav undersökningen genomfördes i maj). Samtidigt har priserna på glass och sötsaker endast stigit med 3,0 procent. I undersökningen uppger många konsumenter att de ökade priserna har påverkat deras beteende, bland annat genom att de i större utsträckning väljer bort eller köper mindre av vissa produkter. Att så pass många med lägre inkomster säger att de köper mindre frukt och grönsaker är oroande ur ett folkhälsoperspektiv. Bra och nyttiga livsmedel ökar mycket i pris medans onyttiga endast ökar marginellt. Galet va!

Att köpa billig och dålig glass innebär många gånger hetsigt okynnesätande utan större smakupplevelse och njutning. För handen på hjärtat, varför lägga pengar på en produkt som kanske enbart innehåller aromer och smaksättning av frukt och bär och som dessutom är fullpumpad med tillsatser när du kan köpa äkta vara?

Gå nu ut och köp schysst och reko glass❤

Mer om glass
Gelato – äkta vara eller fake?
Glass – en historia i tid och rum
Stockholms godaste glass
Gelato – en sann njutning
Ut med semlan – in med glassen
Landets glassigaste mästare
Dagens boktips – Gelato från Gelato Scarfó
Trendig glass i stora lass
Hans Berg – glassens okrönte kung
Glass på Snö

✶✶✶

Om Robbans bästa
Fikabloggen Robbans bästa drivs av mig Robert Kwok. Jag startade upp bloggen 2013 och skriver om den svenska fikakulturen och allt däromkring. Bloggen är helt oberoende, inga betalda samarbeten och jag skriver med ett lättare språk för att alla ska känna sig inkluderade. Jag skriver även artiklar till svensk och internationell media och till övriga företagare som vill lyfta fram den svenska fikakulturen.

Hör gärna av dig om du har något på hjärtat antingen här på bloggen eller via e-post. Mer om Robbans bästa här.