Det påstås ibland att den svenske kungen Adolf Fredrik ska ha dött av alltför många hetväggar som han åt på fettisdagen den 12 februari 1771. Sanningen är att han dog av ett slaganfall efter att ha ätit en gigantisk måltid bestående av ostron, hummer, surkål och hetvägg. Kungens dödsfall väckte starka känslor mot hetväggen och skalden Johan Gabriel Oxenstierna förde fram att fettisdagen borde förbjudas och ”hetvägg drivas i landsflykt ur Sverige, sedan den begått ett kungamord”.

Ordagrant skrev Oxenstierna i sin dagbok: ”Hans Majestäts dödsfall har skedt af indigestion af hetvägg, surkål, kött med rofvor, hummer, Caviar, böckling ock Champagnevin.” Hetvägg är den gamla beteckningen för en semla. Semlornas roll i kungens död är omskriven och omdebatterad. Mindre fokus har varit på kungens allmänna hälsotillstånd.

Kungens hälsa var nämligen inte god. Adolf Fredrik hade haft olika besvär allt sedan sin ”lyckeliga ankomst til Swerige” på 1740-talet. Det var ihållande huvudvärk och migränanfall, magont, kolik, ”buller af wäder” och hemorrojder med klåda samt omväxlande förstoppning och diarré. Och så var han ofta förkyld. Sammantaget ger det bilden av en bräcklig hälsa och matsmältningsorgan i olag.

Drygt en dag efter dödsfallet genomförde den kunglige läkaren Herman Schützercrantz en öppning på det kungliga liket. Likfläckarna och likgaserna var helt naturliga i sammanhanget, liksom att magen innehöll en nyss intagen måltid. Det som också är av intresse är att såväl tunn- som tjocktarmen i stort sett är tomma.

Hos en frisk människa går maten genom matsmältningsorganen på ett drygt dygn. Att kungens tarmar var tomma skulle kunna betyda att han inte hade ätit något på ett dygn. Han kan alltså ha hållit fastan. En mer trolig anledning är att tarmen antingen tömdes i dödsögonblicket eller strax före måltiden. Det är inte helt omöjligt att kungen fick ett lavemang för att kunna ge plats åt den stora måltiden.

De mer förmögna i samhället hade sällan en normal avföring. Den fiberfattiga och sockerstinna mat som de åt resulterade ofta i förstoppning eller diarré. Många läkare ansåg dessutom att det var bra för hälsan med lavemang. Generellt utsatte en rik människa sitt tarmpaket och rektum för en omild behandling. Att kungen hade stora problem med matsmältningen och med hemorrojder är därför inte förvånande. Observationerna som dr Schützercrantz gjorde tyder också på att kungen på sikt skulle ha utvecklat cancer i mage eller tarmar på grund av sina matvanor. Kungen led alltså av liknande välfärdssjukdomar som en stor del av västvärlden lider av idag.

Alltså åt kungen ihjäl sig, precis som Oxenstierna skrev, men det var en process som skedde över en lång tid.

Text lånad från Livrustkammaren
Foto: Bröd & Salt

✶✶✶

✶✶✶

Om Robbans bästa
Fikabloggen Robbans bästa drivs av mig Robert Kwok. Jag startade upp bloggen 2013 och skriver om den svenska fikakulturen och allt däromkring. Bloggen är helt oberoende, inga betalda samarbeten och jag skriver med ett lättare språk för att alla ska känna sig inkluderade. Jag skriver även artiklar till svensk och internationell media och till övriga företagare som vill lyfta fram den svenska fikakulturen.

Hör gärna av dig om du har något på hjärtat antingen här på bloggen eller via e-post. Mer om Robbans bästa här.