Glasstårtan är en dessert som oftast förknippas med festligare tillfällen. Med sin kombination av glass och olika fyllningar är den både praktisk och elegant. Den förenar glassens svalkande fräschör med tårtans festliga karaktär och passar lika bra på barnkalaset som på ett högtidligt födelsedagsfirande. Men hur blev glasstårtan egentligen en del av våra svenska mattraditioner? Följ med på en resa genom tid, smak och folkhemshistoria.
Från italienska hov till franska salonger
Glassens europeiska historia tog fart redan på 1600-talet, då tekniken att frysa smaksatt is spreds från Italien via Frankrike till övriga kontinenten. Vid Europas stora hov serverades glass i fantasifulla former, små frusna skulpturer, färgglada lager eller kupoler. Under 1700-talet kom de första bombes glacées, mäktiga glasskupoler med flera lager, ofta fyllda med parfait, sorbet eller sylt. Dessa praktfulla skapelser kan ses som direkta föregångare till dagens glasstårtor, lika mycket en fest för ögat som för smaken.
1800-talets genombrott – när glass mötte bakverk
Industrialiseringen förändrade allt. Tillgången på is och bättre kylmetoder gjorde att glass kunde serveras även utanför hoven. Konditorier och restauranger tog till sig den nya desserten och började experimentera. Nu kombinerades glass med bakverkselement som maräng och sockerkaksbottnar. Ett ikoniskt exempel är den amerikanska klassikern Baked Alaska, som introducerades på 1860-talet. Den består av glass på sockerkaksbotten, täckt med maräng som hastigt bakas av i ugn. Rätten hade tydliga franska rötter (omelette norvégienne) och var i praktiken en glasstårta med dramatik och showeffekt.
Glasstårtans första steg i Sverige
Mot slutet av 1800-talet började glass göra sitt intåg på svenska konditorier, framför allt i stadsmiljöerna. I Stockholm serverades glass på konditori redan 1841, men till en början var det något som bara borgarklassen hade råd med. Med tiden förändrades det, tack vare tekniska framsteg som bättre kylförvaring, och glassens lockande smaker började nå fler människor. Ett av de mest populära inslagen i Sverige under 1900-talets första hälft var glassbomben, en stor, ofta kupolformad glasstårta. På födelsedagar eller högtider kunde man ringa till konditoriet under huvudrätten och beställa en glassbomb som kördes ut med moped eller cykelbud. Den anlände lagom till kaffet, ofta vackert dekorerad med frukt, choklad eller maräng. För många familjer var detta ett av de mest festliga inslagen under året, inte minst eftersom frysar ännu inte var vanliga i svenska hem. Glassbomben blev på så sätt en statusmarkör, en symbol för modernitet och lyx.
Glace au four och det franska skimret
I Sverige lanserade GB Glace begreppet Glace au four i slutet av 1940-talet, som ett sätt att förädla sina glassbomber. Namnet var ett genomtänkt strategiskt val, ”omelette surprise” eller ”omelette norvégienne” var de franska benämningarna, och det lät betydligt elegantare än att tala om ”norsk glass”. Historien om namnet är nästan lika färgstark som desserten själv: när rätten visades upp på världsutställningen i Paris 1867 kallade konditorn den ”Omelette à la Norvégienne”. Han trodde nämligen att greven Benjamin Thomsons upptäckt av marängens värmetålighet hade gjorts i Norge, i själva verket var det i Bayern! Samma år skapade en restaurang i New Orleans en variant och döpte den till ”Baked Alaska”, till ära för USA:s förvärv av Alaska.
Folkhemmets glasstårta
Det verkliga folkliga genombrottet för glasstårtan kom under 1950- och 60-talet, när frysboxen gjorde sitt intåg i svenska hem. Nu kunde man förbereda en tårta långt i förväg och plocka fram den när gästerna kom. Glasstårtan blev därför en given dessert på födelsedagar, julbord, midsommarfester och nyår. Recept spreds i veckotidningar, kokböcker och via företag som GB Glace. Kombinationer som maräng, choklad, sylt och bär dominerade. Desserten passade perfekt in i folkhemmets idé: festligt, modernt och praktiskt.
70- och 80-talets guldålder
Om 50- och 60-talet var glasstårtans intåg, så var 70- och 80-talet dess verkliga storhetstid. Nästan varje hem hade nu frys, och frysdiskens utbud kändes som en skattkista. Märken som GB Glace lanserade frysta klassiker som Viennetta – eleganta lager av vaniljglass och spröd choklad som gav en känsla av kontinental lyx. Diplomaten – en maffig glasstårta med choklad, nötter och frukt, ofta serverad på nyårsfester. Päron-Chokladtårtan – en ikonisk smak från 80-talet, älskad för sin kombination av frisk päronglass och rikligt med choklad.
Estetiken var också typisk för tiden, spritsad grädde i krusiduller, cocktailbär, konserverade mandarinklyftor eller ananasringar, ibland toppat med chokladströssel. Det var färgglatt, överdådigt och helt rätt i sin tidsanda. För många barnfamiljer blev glasstårtan själva höjdpunkten, ett tecken på att något var på gång att firas. Den köpta tårtan kunde dessutom piffas upp hemma med några extra bär eller vispad grädde för en mer personlig touch. Jag minns att jag hade ett närmast omättligt sug efter glass och glasstårtor under den här tiden, och hemma i frysen stod det nästan alltid en fryst variant redo att plockas fram.
Nutidens glasstårta – från nostalgi till haute pâtisserie
Glasstårtan lever idag i två parallella spår, som en nostalgisk klassiker i frysdiskens utbud, där den påminner om barndomskalas och folkhemmets festtraditioner. Samtidigt har konditorivärlden tagit glasstårtan till nya höjder. I modern form är den en avancerad dessert med flera lager av glass, sorbet, mousse eller parfait. Smaker som pistage, yuzu, salt karamell och hallon kompletterar de tidlösa favoriterna choklad och vanilj.
Glasstårtans dubbelnatur
Kanske är det just detta som gör glasstårtan tidlös, dess förmåga att vara både exklusiv och folklig, högtidlig och vardaglig. Den bär på ett arv från Europas hovkök, men har samtidigt varit en självklarhet i svenska hem i generationer. Så nästa gång du ställer fram en glasstårta, oavsett om det är en hembakad skapelse, en nostalgisk päron-och-chokladklassiker från frysdiskens glansdagar eller en modern konditorkreation, kan du påminna dig om att du serverar mer än bara en dessert. Du serverar en bit kulturhistoria, en söt berättelse om hur lyx blev till folkfest
Lästips
Glassens historia – från då till nu
Mer om glass här
✶✶✶
Om Robbans bästa
Jag heter Robert Kwok och det är jag som driver fikabloggen Robbans bästa. Sedan 2013 har jag delat med mig av min passion för fika, tipsat om kaféer och skrivit om allt som gör den svenska fikakulturen så speciell. Jag vill förtydliga att Robbans bästa är en blogg – inte en affär där du kan beställa tårtor, landgångar, bröd och bakverk.
Jag skriver även artiklar för både svensk och internationell media, samt för företagare som vill lyfta fram den svenska fikakulturen. Bloggen är helt oberoende och fri från betalda samarbeten, så här slipper du irriterande annonser som dyker upp överallt.
Tveka inte att höra av dig om du har något på hjärtat, antingen här på bloggen eller via e-post. Mer om Robbans bästa här.
Upptäck mer från Robbans bästa
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Skriv ett svar