Bli bagare/konditor på äldre dar – lycka till!

Jesper Långström är inte enbart en duktig bagare och konditor utan även utbildningsrådgivare hos branschorganisationen Sveriges bagare och konditorer (SBK). Jesper, liksom många andra, förundras över varför det skall vara så krångligt att bli bagare/konditor i Sverige. Idag finns det 40 utbildningsplatser på yrkeshögskolan till en bransch som sysselsätter cirka 15 000 personer! SBK skriker sig hesa över att antalet platser bör utvidgas men det verkar inte politikerna lyssna på. Det är det ena problemet. Det andra är svårigheten att som vuxen byta karriär.

Jag har de senaste månaderna fått en hel del mail från folk som är nyfikna att på ålderns höst sadla om till bagare/konditor men inte vet hur man går till väga. Svaret är att det går men det är väldigt krångligt. Jag känner till en del bagerier som tagit in äldre personer med annan yrkesbakgrund och lärt upp dem från grunden. Det brukar i regel gå bra då dessa personer oftast har ett brinnande intresse och stort engagemang.

Sebastien Boudet skrev ett uppmärksammat blogginlägg för tre år sedan med titeln ”Konditor och bagare: ett yrke för idioter”. Det trista är att ingenting verkar ha hänt sedan han skrev inlägget för systemet är lika komplicerat idag som för tre-fyra år sedan. Faktum är att vi har en bransch som skriker efter arbetskraft och kommer så göra under ett antal år framöver på grund av bland annat stora pensionsavgångar.

Så hur tar vi bäst tillvara alla de vuxna kompetenta individer som vill skola om sig till bagare/konditor men som möts av krångliga och byråkratiska vägar? Jag har inget svar på den frågan men jag och många med mig är intresserad av vad du tycker! Posta gärna ett inlägg här på bloggen och tyck till (scrolla ned till slutet av sidan för inlägg).

Nedan finner du Jesper Långströms inlägg och kika gärna in på bloggen i morgon också för då kommer Elina Kantelinen Brandt som driver bloggen Bake my breath away med ett inlägg om hur hon ser på aktuell situation. Elina har efter tio år inom finansbranschen valt att sadla om till konditor.

14449271_1224287870935816_5423686818807676928_n

I Stockholmsområdet har vi under en längre tid dragits med rekryteringsproblem till vår bransch. Framför allt söker branschen intresserade och lite snabbfotade bagare och konditorer. Vi ser just nu en explosionsartad expansion av olika små hantverksmässiga bagerier och konditorier. Dessa och redan befintliga verksamheter behöver naturligtvis välutbildad och intresserad personal som kan bemanna ugnar och bakbord.

Den elev som har genomgått gymnasieskolans treåriga restaurang och livsmedelsprogram med en lyckad APL (praktik) period får väldigt ofta en anställning efter avlagd examen. Då vill det verkligen till att man vid femton års ålder vet vad man vill välja för yrkesväg. Har man genomgått den eftergymnasiala ettåriga-utbildningen i yrkeshögskolan så är det nästan garanterat att man får ett arbete efter avlutat gesällprov. Hur är det då med vuxenelever? Hur lätt får dessa människor anställning i branschen?

Här har vi ett ganska allvarligt problem. Branschen söker intresserade elever som de kan få utveckla men, om eleven i fråga redan har ett godkänt gymnasiebetyg från ett annat gymnasieprogram än restaurang- och livsmedelsprogrammet så är det väldigt svårt att få chansen att omskola sig till bagare/konditor (undantag är Nacka kommun som har förstått och beviljar omskolning av vuxenelever).

Detta gör att branschen går miste om intresserade blivande medarbetare som vi så väl behöver. Däremot verkar det ibland som om man från myndigheternas och kommunernas sida stoppar in människor i vuxenutbildningen som kanske inte alls passar eller vill börja arbeta i branschen.

Men jag vill även poängtera att flera av de starkt lysande stjärnor vi har i branschen kommer från vuxenutbildningen. Och då undrar ni kanske varför kan inte bagerierna/konditorierna själva ta in lärlingar och utbilda dem? Tyvärr så består vår bransch av väldigt många små företag där de ekonomiska resurserna inte räcker till att anställa en person som inte i början av anställningen kan dra in och bära sin kostnad.

Så istället för att låta de intresserade människorna omskola sig till bagare och konditorer låter man kostnaden för eventuell a-kassa eller försörjningsstöd falla på en annan del av samhället. För mig är det ren och skär dumhet och ett enormt slöseri med våra skattemedel.

Så mitt förslag är att kommunerna gör det lättare att omskola sig till bagare/konditor för de människor som lite senare i livet upptäck och skulle vilja börja arbeta i vår fantastiska bransch.

Hälsningar
Jesper

img_0506

Jesper Långström
Bagare/konditor
Utbildnigsrådgivare på Sveriges bagare och konditorer (SBK)
Instagram: Här

 

2 kommentarer

  • Eva skriver:

    Jag kan inte annat än hålla med. Jag är en vuxen som omskolat mig till chokladmakare, med ingen annan hjälp än mitt driv och intresse. Utbildningen har jag fått göra på småkurser och leverantörskurser, betalade ur egen ficka.

    Varje vecka får jag förfrågningar från män, kvinnor och unga som vill börja jobba hos mig. Vuxna som omskolar sig, som är arbetslösa och unga som vill lära sig yrket. De söker efter en plats där de kan få lära sig hantverket, och som Jesper beskriver här, jag är en liten tillverkare som knappt får ihop till min egen lön, så att anställa en person är omöjligt, särskilt när man är skapligt nystartad. Från Arbetsförmedlingen blir jag erbjuden arbetskraft, personer med utbrändhet, psykiska problem eller handikapp och det är helt i sin ordning tycker jag, alla ska få plats, men att ta emot en person, utan utbildning och kanske med något i ”bagaget” är tufft. Man ska driva sin rörelse, tillverka och samtidigt ge den vuxna de bästa förutsättningarna. Vi blir alltså vuxenutbildarna.

    • Robban skriver:

      I en perfekt värld kan man tycka att det borde vara allas rättigheter att ges möjlighet att få jobba med det man vill. Men så ser verkligheten inte ut även om Sverige är tämligen unika med vuxenutbildningar (vilket saknas i många länder i världen). Jag känner till flera bagerier som tagit in folk från andra branscher exempelvis Jarl på Enskedeparkens bageri som i somras tog in en driftig person. Den killen är passionerad med starkt drivkraft och det kommer man som bekant långt med. Dessutom har seniora personer oftast en hel del yrkeskunnande med sig i bagaget som kan komma aktuellt bageri/konditori till godo (exempelvis om man har en bakgrund som marknadsförare eller försäljare). Jag får även för mig att situationen kan se lite annorlunda ut runt om i landet där det kanske är än tuffare att attrahera utbildade bagare/konditorer och att man då istället tar in en person som man lär upp. Kan det vara så?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.