Konditori Valand på Surbrunnsgatan 48 i Stockholm var ett av stadens mest anrika kaféer. Det öppnade i april 1954 och höll ut ända till september 2018, ett helt livsspann i kafébranschen. Bakom verksamheten stod grundaren Stellan Åström, och bland de första anställda fanns hans blivande hustru Magdalena. Att de tillsammans drev Valand i över sex decennier är närmast osannolikt; jag kan inte komma på något annat par som under så lång tid hållit liv i ett och samma kafé.

Att stiga in på Valand var som att resa tillbaka i tiden. Här fanns inga moderna lädersoffor, trendiga designlampor, svartvita Ikea-motiv eller glänsande espressomaskiner. Allt var original, enkelt och tidlöst, bevarat från en svunnen epok. Stellan ritade mycket av interiören själv, och 50-talsmiljön med brun teakpanel, lampetter från Svenskt Tenn och svarta italienska golvplattor stod orörd genom åren, en tidskapsel mitt i staden.

I början hade Valand flera bagare och konditorer anställda, men när televisionen gjorde sitt intåg i slutet av 50-talet förändrades stockholmarnas vanor radikalt. Färre gick ut och fikade, och många flyttade allt längre ut i förorterna. Valand, som tidigare haft öppet varje dag ända till klockan 23, tvingades skära ned både personal och öppettider. I takt med neddragningarna fick Magdalena själv lära sig att baka, och dagligen stod hon och gjorde äppelkakor, biskvier, småkakor, kanelbullar och olika sorters bröd. När jag träffade henne för många herrans år sedan berättade hon att äppelkakan var den stora favoriten och naturligtvis provade jag den, med rikligt med vaniljsås vid sidan om.

På 50-talet låg flera biografer i området, och Valand blev snabbt en samlingsplats för musiker, författare, skådespelare och andra kulturpersonligheter. En ung Monica Zetterlund var en av de flitigaste gästerna. Under årens lopp kom den unika lokalen även att användas som inspelningsplats för en rad filmer och tv-serier, bland annat Monica Z, Mannen på balkongen, Ramona och Vår tid är nu.

För mig var Valand en oas – en stilla plats där jag kunde sitta med en kopp kaffe, ett bakverk och låta tankarna vandra. Allt har sin tid, och även om Valand saknade de senaste bakverken, den moderna inredningen och de många kaffetyper som dagens kaféer stoltserar med, så hade det något långt mer värdefullt, en trogen och djupt lojal skara stamgäster.

I en perfekt fikavärld finns det plats för alla uttryck och stilar. Ju mer nischad man är, desto mer unik blir man, och vem vill egentligen vara som alla andra? Valand var ett lysande exempel på just detta: ett kafé med en stark egen identitet.

Till minne av Valand 1954–2018.

✶✶✶

Om Robbans bästa
Jag heter Robert Kwok och det är jag som driver fikabloggen Robbans bästa. Sedan 2013 har jag delat med mig av min passion för fika, tipsat om kaféer och skrivit om allt som gör den svenska fikakulturen så speciell. Jag vill förtydliga att Robbans bästa är en blogg – inte en affär där du kan beställa tårtor, landgångar, bröd och bakverk.

Jag skriver även artiklar för både svensk och internationell media, samt för företagare som vill lyfta fram den svenska fikakulturen. Bloggen är helt oberoende och fri från betalda samarbeten, så här slipper du irriterande annonser som dyker upp överallt.

Tveka inte att höra av dig om du har något på hjärtat, antingen här på bloggen eller via e-post. Mer om Robbans bästa här.