Det finns bakverk som är lika självklara på ett svenskt fikabord som kanelbullen och prinsesstårtan. Mazarinen är ett av dem. Den lilla ovala läckerheten med sitt spröda mördegsskal, saftiga mandelfyllning och släta vita glasyr har i generationer varit en trogen följeslagare till kaffekoppen från Ystad i söder till Haparanda i norr. Men under den anspråkslösa ytan döljer sig en historia som sträcker sig långt bortom våra egna fikastunder, faktiskt hela vägen till 1600-talets politiska maktcentrum i Frankrike.

Från Abruzzo till Versailles
Namnet ”mazarin” tros komma från Jules Mazarin (1602–1661), en av Europas mest inflytelserika män under sin tid. Giulio Raimondo Mazarini såg dagens ljus i den lilla staden Pescina, vackert inbäddad bland Abruzzos berg i mellersta Italien. På 1600-talet tillhörde regionen det spanska kungariket Neapel, ett rike som även omfattade Sicilien. Kanske är det därför han ibland felaktigt beskrivs som sicilianare, men i själva verket växte han upp långt från Medelhavets stränder, omgiven av bergsbyar och kyrkklockors klang.

Som ung utbildade han sig hos jesuiterna, studerade i både Spanien och Italien och gjorde snabbt karriär inom kyrkan och diplomatins värld. Hans talang blev tydlig under det mantuanska tronföljdskriget, där hans skicklighet som medlare imponerade på både påven och Frankrikes ledande statsman, kardinal Richelieu. Richelieu, alltid på jakt efter politiska stjärnor med sinne för realpolitik, lockade Mazarini till Paris med vad vi idag skulle kalla ett ”erbjudande han inte kunde tacka nej till”. Officiellt var han fortfarande påvens man, men i praktiken blev han snart en av Frankrikes viktigaste politiska aktörer.

1641 utsågs han till kardinal, och året därpå efterträdde han Richelieu som Frankrikes försteminister. Under kung Ludvig XIV:s barndom styrde han landet tillsammans med änkedrottning Anna av Österrike och ryktena om att deras relation var mer än bara professionell florerade flitigt i samtiden. Mazarin var inte bara en mästare på diplomati och maktspel han var också en man som uppskattade livets goda: fina viner, eleganta middagar och utsökta desserter. Enligt en populär, om än obekräftad, historia saknade han en liten kaka att servera till den då trendiga drycken varm choklad. Resultatet ska ha blivit ett mandeldoftande bakverk med glasyr, förlagan till vår nutida mazarin.

Från hovkök till kondis
Det dröjde till 1800-talet innan mazarinen fick sin nuvarande form. I Frankrike standardiserades den genom stora konditorböcker, och när de franska baktraditionerna spreds över Europa fann mazarinen så småningom sin väg till Sverige. Här fick den sin ovala form, ett sprött mördegsskal, fyllning av mandelmassa gärna spetsad med bittermandel och en enkel men elegant vit glasyr. Den svenska varianten lyckades bli både exklusiv och folklig, lika hemma i konditoriets skyltfönster som på stormarknadens fikahyllor. Och även om den ibland bakas som stor mazarinkaka eller mazarintårta, är det ändå den lilla portionsvarianten som blivit mest älskad.

Katalaner och cubamazariner
Mazarinens popularitet har gett upphov till flera släktingar. Katalanen är rund, ofta med en klick hallonsylt under glasyren och ibland bakad med wienerdeg för extra frasighet. Cubamazarinen är chokladigare, ofta med hasselnötter och fylligare smak. Kreativa konditorer leker gärna med receptet och smaksätter efter säsong.

Lyx och vardag i perfekt balans
En av mazarinens främsta egenskaper är dess långa hållbarhet. Mandelmassan ger inte bara en fyllig smak och saftig konsistens, utan hjälper också till att hålla bakverket fräscht längre, en ovärderlig fördel på den tid då kylskåp ännu inte fanns. Glasyren är mer än bara prydnad; den fungerar som ett skyddande lock som hjälper till att bevara saftigheten.

Två chanser att fira
Hur populär är mazarinen i Sverige? Tillräckligt för att ha inte bara en utan två egna temadagar! Den 10 januari (mazarinens dag) och den 13 mars firas Mazarindagen runt om i landet. Det är kanske inget som leder till stora folkfester, men ett ypperligt tillfälle att unna sig en kopp kaffe och en mazarin. Jag behöver ingen särskild anledning eller högtidsdag för att njuta av en mazarin, den är en favorit året runt. För inte så länge sedan hade dock mazarinen ett ganska tråkigt rykte: torr, trist och lite plastig, ungefär som en klassisk Delicato-variant. Men de senaste åren har den fått ett rejält uppsving på många konditorier, ofta med fyllningar som varierar efter säsong. Inför julen vill jag särskilt lyfta fram Vallentuna stenugnsbageri som bakar en saffransmazarin som är otroligt smakrik och god.

En liten bit kultur på kaffefatet
Nästa gång du står framför kondisdisken och kikar på de små ovala mazarinerna, tänk då på alla fikastunder de varit med om genom historien, på hantverket bakom varje kaka och på den lilla kärlek som gömts i glasyren. Mazarinen är mer än bara en kaka, den är en liten bit kultur, som smakar som allra bäst tillsammans med en kopp kaffe och ett leende.

Här kan du njuta av mer läsning om vår fikahistoria
Historia

✶✶✶

Om Robbans bästa
Jag heter Robert Kwok och det är jag som driver fikabloggen Robbans bästa. Sedan 2013 har jag delat med mig av min passion för fika, tipsat om kaféer och skrivit om allt som gör den svenska fikakulturen så speciell. Jag vill förtydliga att Robbans bästa är en blogg – inte en affär där du kan beställa tårtor, landgångar, bröd och bakverk.

Jag skriver även artiklar för både svensk och internationell media, samt för företagare som vill lyfta fram den svenska fikakulturen. Bloggen är helt oberoende och fri från betalda samarbeten, så här slipper du irriterande annonser som dyker upp överallt.

Tveka inte att höra av dig om du har något på hjärtat, antingen här på bloggen eller via e-post. Mer om Robbans bästa här.