Nu på tisdag (9 februari) är det som bekant dags för den stora semmeldagen. Det är då vi svenskar vräker i oss semlor (omkring fem miljoner semlor äts under dagen) och givetvis är jag inget undantag. Min semmelfrossa började redan strax efter nyår då jag som bekant testar semlor. Jag får en hel del frågor om testet samt när det publiceras och det är nu på lördag (6 februari) klockan 12.00. Testet genomförs för tredje året i följd och i år granskas 43 stycken semlor från lika många bagerier och konditorier i Stockholm.
Att testa semlor är oerhört tidskrävande och då är det inte själva testet som tar tid utan att åka kors och tvärs i stan (samt förorterna) för att köpa dem. Visst hade det varit mycket enklare att få semlorna budade till oss men vi (min fru Annie och jag) vill testa den dagliga produktionen hos bagerierna/konditorierna och har därmed valt det mer tidskrävande alternativet.
Själva testet är ganska roligt att göra och först väger jag semlan, fotar den i sin helhet och därefter delar jag på den och fotar igen. Jag kollar snabbt om bilderna blivit bra på datorn och därefter börjar Annie och jag utvärderingen. Sedan går jag igenom de foton som jag vill använda och redigerar dem lätt och lägger in i publiceringsprogrammet och börjar skriva.
Sammanlagt blir det +60 semlor som jag stoppar i mig under en månad. De högst rankade semlorna testas om (vilket innebär nya resor och inköp). Annie tar en till två tuggor och jag äter upp resten, inget slängs. Oftast äter vi upp den ena halvan, väntar i cirka 15 minuter och fortsätter sedan med den andra halvan.
Frågan som uppkommer är, varför gör vi det här? Svaret, för att vi vill och kan (eller för att vi är lite småknäppa).
Skriv ett svar